Mobilens historia

Människan har länge velat kommunicera över avstånd. Under lång tid skedde det genom att man tände stora bål vid fara, eller skapade rök som man skickade upp i mönster för att skapa mer komplicerade budskap. Så småningom hittade man också på system med flaggor eller skivor som man placerade i olika kombinationer och tittade på med kikare. Det var först på 1800-talet som man lyckades skicka elektriska signaler genom trådar. Genom kodsystemet som Samuel Morse uppfann kunde man skicka långa texter till varandra och 1876 uppfann Alexander Graham Bell den första telefonen.

1911 experimenterade Lars Magnus Ericsson med en bilburen telefon, kopplad till en fast telefonledning. Med hjälp av långa spön som man lyckades kroka på ledningen fick man kontakt med telefonisten på en telefonstation. En annan utveckling av betydelse för de mobila telefonerna är utforskandet och användningen av radiovågor. Den italienska ingenjören Guglielmo Marconi utvecklade en teknik för kommunikation med radiovågor i slutet av 1800-talet, och dess tillämpning gör att mobiler inte är beroende av telefonledningar för att kunna få kontakt med radiomasterna.

Samma teknik användes också för underhållning i radio, och människor vande sig vid att kunna få tjänster till platsen där de befann sig, istället för att mötas i någon nöjeslokal. Även militären hade stor användning av mobila telefoner, och näringslivet kunde göra bättre och snabbare affärer då de direkt kunde få kontakt med kunder eller huvudkontoret.

De tidiga mobila telefonerna var mycket otympliga, men behoven av att kommunicera på avstånd har varit så stort att mobilerna successivt blivit lättare och mer kraftfulla. Den stora konsumentmarknaden var en överraskning, men allmänhetens behov av kommunikation på fickan har drivit utvecklingen framåt. Idag finns de i nästan varje persons ficka, och har inte bara skapat möjlighet till samtal på stora avstånd, men också till nya tjänster som spel och underhållning.